lördag 4 september 2010

Katastrof för katter på antik cirkus


Jag fortsätter från förra artikeln om stora kattdjur: Katter med klös och kattkorsningar, och försvinner 2000 år tillbaka i historien.

Under antiken fanns det lejon i södra Europa, i Nordafrika och i sydvästra Asien.
I den grekiska sagan om Herkules tolv stordåd berättas om ett lejon som härjade i trakten av staden Nemea i Peloponnesos i Grekland.

Lejonet var en avkomma till monstren Tyfon och Echidna. Lejonungen fördes upp till månen där mångudinnan Selene hade lejonet som gosedjur. Hon tröttnade efter ett tag på det bångstyriga djuret och kastade ner det till jorden. Lejonet hamnade i trakterna av Nemea där det satte skräck i befolkningen. Lejonet kallades således det nemeiska lejonet.
Ett av hjälten Herkules stordåd var att ta död på odjuret. Eftersom lejonets hud var osårbar, ströp han det och flådde av skinnet med dess egna klor. Skinnet använde Herkules som en mantel vilket gjorde honom osårbar.


På bilden ses Herkules iklädd skinnet av det nemeiska lejonet. Här i ett av sina tolv stordåd att oskadliggöra monstret hydran med minst åtta huvuden. Högg man av ett växte det ut två nya. Målningen Herkules och hydran är målad av Antonio del Pollaiolo omkring 1475 (originalmålningen är 17 x 12 cm)

Herkules heter Herakles på grekiska. På latin och flera andra språk skrivs hans namn Hercules.

En känd svensk Herkules var hästen som ägdes av skrothandlarna Albert och Herbert i serien med samma namn. En annan Herkules var Tage Danielssons julkalender Herkules Jonssons storverk från 1969. I berättelsen byter far och son skepnad via den magiska ramsan: överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare. Sonen Herman Jonsson förvandlas till Herkules och pappan blev till ett barn.

--------------------------------------------------------------------------------------------


Då tar vi ett hopp tillbaka till antiken och de stora kattdjurens hemska öde att roa en blodtörstig publik.
Under de stora cirkusföreställningarna under Romarrikets glansdagar, gick det åt många vilda djur under djurhetsningarna.

För att fira segern över Dacien, där nuvarnade Rumänien ligger, lät kejsar Trajanus (53-117) år 107 hålla ett spel som höll på i 100 dagar. Det gick åt 11000 djur, som sedan dumpades i grävda schakt efter striderna. Hur många stora kattdjur som fanns bland dem nämns inte i min källa. Gravplatserna för djuren från denna tillställning kom i dager när Rom expanderade på 1800-talet. Det stank fortfarande fruktansvärt ut groparna trots att det gått nära tvåtusen år sedan slakten ägde rum.

Statsmannen Pompejus (106-48 f.v.t.) visade upp 600 lejon på scenen, och Julius Ceasar (100-44 f.v.t) visade upp 400 stycken. Om de dödades berättar inte min källa. Jag undrar på vilken arena dessa män visade upp djuren på, för Colosseum eller den flaviska amfiteatern som den egentligen heter, invigdes först år 80, ca 125 år efter att både Pompejus och Julius Ceasar mördats. Troligtvis skedde alla djurhetsningarna på Circus Maximus, för den arenan ska ha byggts upp redan på 500-talet f.v.t.

Kejsare Heliogabalus (203-222) hade 51 tigrar på arenan samma gång för att fira ett av sina bröllop.

När den nöjeslystne och liderlige kejsaren Filip Araben (egentligen Marcus Julius Philippus, 204-249) regerade, firades Roms tusenårsdag år 248. Då dödades det mängder av djur på arenorna. Bland dessa fanns elefanter, flodhästar, älgar, giraffer, åsnor och hästar. Bland stora kattdjur som visades upp och dödades nämns 10 tigrar, 60 tama lejon, 30 tama leoparder och 10 vilda lejon.

--------------------------------------------------------------------------------------------

En rest av dessa djurmördarspel från Romartiden finns kvar i Spanien, södra Frankrike och i Latinamerika idag. Tjurfäktningen är ett arv direkt från antiken.


Här är en bild på en björn och en tjur som har bundits fast vid varandra, som ett blodigt nöje på en antik cirkusarena.


Den antika amfiteatern i Arles i södra Frankrike byggdes kring år 80-90, och öppnades åter på 1800-talet som en arena för tjurfäktning.

Kan man inte låta djuren få leva i fred? Vad har djuren gjort för ont för att dö för nöjes skull?
Kan inte matadorerna kämpa med varandra istället? De har ju själva valt sitt yrke, det har inte tjurarna. De kan leka med boxning, wrestling, ultimate fighting, thaiboxning etc och puckla på varandra om de vill skada någon likasinnad som de själva.

I Portugal finns också liknande spel som tjurfäktning, men där får tjurarna leva efter föreställningen, enligt Wikipedia.
Jag läste att Katalonien har tagit ett beslut att förbjuda tjurfäktning i sin del av Spanien. En eloge till dem. Förbudet träder i kraft i januari 2012.
Jag tycker att de stora däggdjuren ska få så värdiga liv som vi själva önskar varandra.


300 demonstranter samlades den 24 maj 2009 på Plaza de Toros de Las Ventas i Madrid. De vill ha ett förbud mot tjurfäktning.



Källor: Wikipedia; Tidningen Metro 2010-08-24; BingMaps.com; Böckerna: Antika rekordboken av Allan och Cecilia Klynne, 2003 (finns även som pocket) och Allt vi trodde vi visste men som faktiskt är fel, fel, fel! av Ulf Ivar Nilsson, 2007; Bildsökningar via Google: och egna minnen.

.

2 kommentarer:

  1. Så mycket intressant historia du serverar, Mats! Jag förstår att du har ett starkt intresse och ett stort förråd att ösa ur! Kul!

    SvaraRadera
  2. Jag har ett livslångt minne att ösa ur med intressant fakta om vår värld. Mina vänner ger mig massor av uppslag också. Det kommer mera, så håll ögonen öppna :-)

    SvaraRadera